Unsure of the future..

Hello, and welcome back to another entry!
 
Vi är halvvägs in i Oktober månad och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen..
På måndag är det tillbaka till skolbänken och jag känner mig inte riktigt säker eller redo för det.
Det är ganska främmande för mig då jag inte haft det som alla andra på några år.
Det har väl halvt varit mitt val att det är så, men hälften av det är ju pga skolans planering.. 
Känns som om att det kommer bli a hell of a ride med alldeles för många kurser att läsa med för lite tid att läsa dem på.
 
Jag hoppas med all min kraft att jag klarar av detta året och inte går in i väggen. Just nu känns vägen dit så sjukt ostabil och som om att jag kommer krascha hårt. Men jag kan inte annat än att göra mitt bästa och att hoppas, so that's what I'm gonna do.
 
-----------
 
Dessa senaste veckorna har gått sjukt snabbt och tiden har som flugit iväg.
Min tid på Restaurang AG är över och det är ganska tråkigt. Jag trivdes verkligen riktigt mycket och jag hade kul varje dag. Absolut att man hade dåliga dagar ibland och så, men det blev bättre då jag hade underbara och trevliga kollegor samt en riktigt bra handledare.
 
Jag känner att jag har fått växa i mig själv och som person på AG. Jag har utvecklats något enormt tycker jag och jag har börjat se på saker på olika sätt. Jag känner mig inte lika fastlåst i tankar och sätt som jag haft innan, utan nu har jag lättare att diskutera och testa olika sätt och då kan försöka se det ur andra personers perspektiv bättre.
 
Utanför praktiken har jag inte riktigt hunnit göra så mycket då jag känt mig alldeles slut och inte haft någon egentlig ork att träffa någon eller göra något.. Men under allting har jag ändå hunnit träffa personer som betyder mycket för mig och jag har fått slappna av litegranna några helger och kopplat av..
Vi hade en överraskningsmiddag för Pappa Ali som blev väldigt bra timead. Vi hade haft det planerat ganska så länge, och samma vecka som middagen är så berättar han några dagar tidigare att han ska sluta jobba med oss.
 
Han verkade uppskatta kvällen mycket och kände att vi faktiskt är en familj.. En kväll där det var många som skrattade, men även grät samt att det blev lite sång och dans! En riktigt underbar kväll trots hans misstankar..
Ja, gud juste..
Aiya hade då i någon eller några veckors tid ställt ett par underliga frågor till Ali lite då och då.. "Ali, vart har vi domarpistolerna?"  "Hur höjdrädd är du på en skala 1-10?" och om hon kunde använda pumpen vi använt till Bubbelfotbollarna till båtarna vi köpt till lägret var frågor som strömmade över till Alis redan bombarderade mobil..
Han mötte upp Aiya och hon kidnappade honom, band fast hans armar och ben med plastfängsel och körde runt ett bra tag innan han blev inburen till lokalen där han nog fick årets chock!
 
 
 
Så trots motgångar har jag fått en del medgångar och bara fått njuta utav livet..
 
Hörs när vi hörs nästa gång babes!
Puss på er,
Ciao♥